Djingis Kahn


Vem var Djingis Kahn ?

Mongolerna levde på de karga stäpperna öster om Bajkalsjön.
De levde på boskapsskötsel och på plundringar mot andra stammar.
Strax efter en räd fick en hövding vid namn Yesukai en son,
sonen fick namnet Temutjin, efter en av Yesukais krigsfångar som han tog från
den andra stammen.
Temutjin fick redan som pojke ansvar för stammens hästhjordar.
Han fick leta upp nya betesmarker åt hästarna, söka rätt på bortsprungna djur
och spana efter plundrare på egen hand.
Han var en mycket stark pojke eftersom han kunde rida flera dagar utan att
stanna och klara sig utan mat i flera dagar, sova i snön utan att göra upp
eld.

När han inte passade hästarna roade han sig och de andra barnen i stammen med
att döda hundar och andra smådjur med klubbor och trubbiga pilar. Han lärde
sig att rida på får genom att hålla sig fast i ullen på dem. 
Men Temutjin växte och deras underhållning blev allt våldsammare, tex.  en lek
var att rida ut på slätten ca 30 km och tillbaka. 
Brottning där man knäckte benen på varandra, bågskytte mm.
Det är vad jag kallar lek. 
Temutjin utmärkte tidigt pga  sin styrka och blev snart brottarnas ledare.
Han var också en skicklig bågskytt men han stod ändå i skuggan av sin bror
Kassar som var mycket skicklig med sin båge.
Temtujin hade också uthållighet som få.
Han begick sitt första dråp när han var ungefär tio år.
den utsatte var hans halvbror som stal en fisk av honom.
Ja Temutjin var helt enkelt en naturbegåvning.

När Temutjin var en fullärd vallpojke fick han följa med sin far för att leta
upp en brud åt honom.
Han fastnade för en nioårig flicka som hette Bourtai. Temutjin fick stanna hos
henne för att lära känna henne medan Yesukai red hemåt. Några dagar senare
fick han reda på att hans far hade blivit förgiftad och var död.
Temutjin var då bara tretton år när detta inträffade.
2/3 av hans stam hade lämnat lägret för att söka upp en ny beskyddare, de
vågade inte anförtro sig en trettonåring.
En krigare vid namn Targutai, som råkar vara en av mongolernas fiender,
lyckades övertala de flesta i den unga Kahnens stamfränder att ansluta sig
till honom för att göra slut på mongolernas ledare för gott, men ack dom
visste inte vad dom gav sig in på när de startade jakten på trettonåringen.

Temutjin tog med sin familj och de höll sig undan förföljarna genom att gömma
sig bland fallna träd och i djupa bergsklyftor.
Men när skymningen kom begav sig Temutjin iväg för sig själv, för att det var
ju honom de ville åt.
Han lyckades hålla sig undan i flera dagar, men till sist drev hungern honom
att ta risken att försöka ta sig igenom Taidjiguternas väntande skara.
Han blev sedd och övermannad sen blev han förd till Targutai som beordrade att
sätta på honom ett kang - ett ok av trä som höll fast hans armar utsträckta.
Han var hjälplös ända tills de endast lämnade en vakt utanför hans tält.
När det blev mörkt slog han ner vakten och rymde.

Sen de fick reda på att han hade rymt i och med att de såg den nerslagna
vakten. De tog genast upp jakten på honom. 
När han fick höra att de hade tagit upp jakten på honom, kastade han sig ner i
en flod och när förföljarna red förbi, stack bara en liten bit av hans huvud
upp ovanför vattenytan. Han hade blivit sedd av en vakt, men vakten sa inget
till de andra. När de hade ridit förbi, förföljde han dem tillbaka till deras
läger. På natten sökte han upp tältet där den krigare som sett honom bodde.
Krigaren hjälpte honom genom att ge honom en båge med pilar och en häst, han
stack illa kvickt från lägret och sökte upp sin familj som var utsvultna. 
Temutjin lärde sig att komma undan bakhåll och slinka igenom fiendens
bevakningskedjor. Han var ständigt jagad av fienden och hans list bara växte
med åren.
Han blev aldrig tillfångatagen igen.
Han hade lätt kunnat rymma från landet om han hade velat men han stannade kvar
och lyckades år 1188 ena några mongoliska stammar. 
Mellan år 1190 och 1205 lyckades han besegra de nomadiska stammarna en efter
en och år 1206 blev han vald till kejsare över alla stammar och tog sig namnet
Djingis Kahn.


Vad fick honom att ge sig ut på erövringståg?
 
Orsakerna till att Djingis Kahn gav sig ut på erövringståg är inte riktigt
klara men troligtvis är det p.g.a. att stäppen var överbefolkad.
Det kan också berott på att det torra klimatet var ett problem för hans folk.

  
Hur lyckades han med sina erövringar?

* Hans ledarskap. Djingis var en naturlig ledare och hans krigare litade på
honom i alla lägen. Han ökade deras välstånd genom att låta dem plundra de
besegrade arméernas rikedomar.
*Djingis Kahn var en genial taktiker, troligen den bästa i             
världshistorien han organiserade sina attacker noggrant och det var det som
gav dom övertaget på slagfältet. Hans hord var indelad i fem avdelningar vid
fältslag. När de mötte fienden skickade han in en snabbridande trupp för att
skapa oordning i fiendens led, han hade en tungt beväpnad reserv klar för det
avgörande chockanfallet. De hade också inövade finter och avledningsmanövrar.
De låtsades fly för att få fienden att sprida sig, ofta in i en ogynnsam miljö
som mongolerna var gömda i och kunde eliminera fienden.
*Han sände spioner förklädda till köpmän som berättade för folket om Djingis
stora arme med oräkneliga horder av krigare.
* Djingis placerade ut sina soldater i de erövrade områdena så att de kunde
rota sig där. På så sätt fanns det mongoler i alla erövrade riken.
Tidpunkterna för Djingis erövringar.

1209 - 1210: Erövrade han Xia - riket 
1211: Slog han till mot norra Kina
1214: Intog mongolerna Beijing
1219 - 1223 Krossade han muslimväldet Khwarezm ( Iran, Afghanistan, Uzbekistan
)
1221: Erövrade han Turkiet 
1223: Slog han ut stora delar av Ryssland 

Efter Djingis Kahn

Efter Djingis död den 24 augusti 1227 begravdes han under ett högt träd och en
klan frigjordes från krigstjänstgöring för att bevaka hans gravplats från
inkräktare. Hans efterföljare erövrade Östeuropa 1242. 1259 började riket
splittras upp, olika krafter började få greppet om det mongoliska riket men
Kublai Kahn lyckades hålla ihop klanerna och han härskade över ett rike större
än hans farfar Djingis rike.

Mongolernas erövringar efter 1259

1260: Arabien 
1273 - 1274: Misslyckat fälttåg mot Japan
1284: Föll mot Japan igen
1292 - 1293: Attack mot Java
1296: Fälttåg mot Indien

När Kublai Kahn dog kunde ingen hålla ihop mongolriket längre och vid mitten
av 1300-talet var det enorma väldet upplöst och det ända som var kvar var
några småfurstar.




Sammanfattning

När Djingis Kahn gav sig in i Kina mötte han en arme som bestod av flera
gånger så soldater som hans arme hade, och dessutom hade kineserna
stridsvagnar, kastmaskiner samt städer med murar runt om. Men tack vare hans
geniala tänkande så krossade hans hord den urgamla stormakten som en fluga
under en sten.
Européerna var säkra på att mongolerna var antikrists krigare, och Påven
trodde att hela skulle rasa samman om mongolerna kom in i Europa. På sin
vandring mot Europa krossade han tre imperiers härar och när han marscherade
med sin hord var det marscher som sträckte sig över längd och bredd grader
istället för kilometer.
Städerna som låg i deras väg förintades, och flodernas lopp ändrades. Öknarna
befolkades med flyende och döende och där mongolerna marscherat fram var
vargar och korpar ofta de enda levande varelserna. Nomadhövdingen frön öknen
förde krig mot jordens kulturfolk och besegrade dem.
Denna förintelse av människoliv trotsar den moderna tidens fantasi.
 
                 
Av: Calle Thurnäs